Ja, det känns som det! Han samarbetar så jäkla bra med mig nu min lilla häst. Han har sedan länge tillbaka varit lite skum och stressat sig fram, tagit bettet och äcklat sig, en riktig svacka! Men nu känns det som att vi är tillbaka, igen! 

 

Nu tänker jag tillbaka och tänk att det snart gått ett år sedan min häst fick kolik och fick bukopereras.. Den 3 februari 2014 var nog den värsta dagen i mitt liv... Det klumpar sig i magen bara jag tänker på det, jag kunde ha mist min bästa vän, den bästa jag har i mitt liv den dan.. Men tack vare snabba handlingar och bästa vården av Helsingborgs Djursjukhus så klarade han sig. Han opererades natten från 3 februari och 4 februari. Han stannade på sjukhuset i 8 dagar till den 11 februari. På min födelsedag 22 februari så blev han av med bandaget men klamrarna behölls på för dem blev han av med ett par dagar efteråt, nämligen den 27 februari. Sedan hade han boxvila i ca 12 veckor, de sex första veckorna endast box och korta promenader som mina bästa stallvänner på Korndals Gård hjälpte mig med, så jävla mycket kärlek till alla i stallet! Och de resterande sex veckorna så fick han gå ut under dagarna i en egen liten hage som jag förstorade allt eftersom. En liten tillbakablick i allt elände men ändå till all kärlek jag känner för att runt mig och speciellt till min häst. Men alla som stöttade mig är så jäkla bra och jag gillar er allihopa!