Att kunna rida i skogen på sin finaste springare (i nuläget skrittare) är nog den bästa känslan. Han hade inte varit i livet nu om det inte vore för Helsingblrgs Hästsjukhus, Ellen Law tog emot oss sent på kvällen när vi åkt i flera timmar neråt landet med en sjuk häst som vi inte visste vad som var fel på mer än kolik och feber. Sedan ringdes en till veterinär in (tror jag) som heter Helena Torstensson som jag senare pratade med som sa att Ljúfur var friskförklarad. Tusen tack till er som räddade min prins!