När jag kom till stallet idag vid 12 tiden så var min plan att massera min häst på hans onda muskel vid bogen, ge han maten och sedan promenad och luncha efter det. Jag kom till första punkten på lista, inga konstigheter där inte mer än att han försökte flytta på sig när jag hade en hov uppe, alltså visst det gör han ibland. När jag sedan kom till punkt två på listan med att ge han din mat så märkte jag redan då att "Hm, du äter väldigt långsamt för att vara du". Detta då jag vanligtvis brukar massera med ett starkt liniment som man måste tvätta händerna efter man använd det, och då brukar jag hämta hans mat innan jag tvättar händerna, sedan när jag kommer tillbaka från att ha tvättat mina händer så brukar han vara klar. Men inte denna gången.. Då var det kanske hälften kvar.. Konstigt tänkte jag, kanske han tröttnat på att äta samma mat varje dag? Hämtade en halv näve havre och då åt han igen, dock fortfarande långsamt.

 

Punkt tre på min lista var att promenera. Inga större konstigheter där mer än att han skakade på huvudet lite för ofta för min smak och var lite småseg. Jag tänkte att det nog inte var något utan bara en jobbig dag, men något i min mage sa annat. Sedan skulle jag då luncha. Kan säga såhär först och främst: Min häst är andra i rang i hagen (hög alltså) och har alltid varit den som följer efter personen med matpåsen och schasar bort de andra. Men något var väldigt off. Jag gick för att hämta påsen, de andra följde med mig längst staketet, men Ljúfur var i bakgrunden och pillade i marken med hoven. Jag gick in och upp för en liten kulle vi har där och började kasta ut mat, tittade neråt där Ljúfur var och han stod fortfarande kvar och skrapade. Efter jag kastat ut några få högar till så tittade jag ner igen, då var han borta! "Han rullar sig kanske" tänkte jag och gick närmare kanten. Nej, då låg hästen ner och tittade upp på mig som om det var helt naturligt! "Fan" sa jag högt och släppte allt jag höll i (lunchpåsen) och sprang ner och smackade upp honom, snabbt sprang jag upp och hämtade lunchpåsen och ställde den utanför. Snabbt på med grimma på Ljúfur och ut ur hagen. Kändes som om allt gick i 190!! Jag gick ner till stallet till Anna-Kari och bad henne lyssna på magen för att se om den lät, hon hörde inte så mycket. Panik fick jag och skrattade hela tiden vilket jag har en tendens att göra då jag börjar bli panikslagen. Utan mycket mer ord så rusade jag ut i skritt med Ljúfur och började gå. Elak jag känner mig nu efteråt att jag bara gick i princip..

 

Jag gick runt travbanan varv efter varv.. Ringde Amanda för att berätta för henne att jag nog kommer vara i stallet ett tag till (detta då vi skulle umgåtts), men då brast det. Att höra sig själv säga att sin häst har kolik högt är något man helst inte vill göra.. Efter att jag pratat med Amanda ringde jag mamma i full panik och berättade. Sedan ringde folk hela tiden kändes det som. Vet fortfarande inte riktigt vad jag sagt till folk..

 

Hur som helst, för att göra en lång historia lite kortare så hoppar vi framåt. Veterinär kom från Distriksveterinärerna i Vallda, febern låg på 39,4 (säger febern då han annars har 37). Han blev rektalundersökt, sondad och fylld med en hink vatten på detta sätt och sedan ringdes det av henne och till henne och av Frida Höglund som kom och ja herregud.. Hur som helst, det som blev sagt var att vi skulle åka in med honom. Och vi ringde Slöinge, men de hade fullt på sin karantänavdelning (detta då han hade feber och det kunde vara smittsamt). Så nästa alternativ blev Helsingborg. Så dit åkte vi......

 

Han såg mycket piggare ut efter en transportfärd och hade även bajsat lite. Men där blev han även rektalundersökt, samt sondad, blodprov togs, bukvätska togs och kollades och tempen togs även. På rektalundersökningen kunde hon känna att tarmarna var spända. Blodprovet visade inga konstigheter, bukvätskan var klar och tempen låg på 37. Dock hade han ju fått smärtlösande innan vi åkte och febernedsättningen kan ha berott på det.

 

Han fick en permanentkanyl i halsen och sedan satte de två påsar med dropp i hans box som han skulle få. Sedan åkte vi.. För att då göra en lång historia kort som sagt så hoppar jag över lite grejer. Jag lämnade då min häst i deras händer och de sa att om något händer så hör de av sig.

 

Vi åkte till ett ställe (McDonalds) och åt för jag hade inte ätit sedan morse och klockan var väl runt 21 när vi åkte. Och de andra, min älskade pappa och Amanda hade inte heller ätit. Så vi var alla sjukt hungriga. Efter det så fortsatte vi hemåt, och jag satt och tänkte att skönt att han är där nu, det kommer bli bra, får hämta hem honom om några dagar. Och PANG. Så ringer pappas telefon......... De hade tråkiga nyheter.

 

Ljúfur svarade inte på smärtlindringen han fått av dem och ville lägga sig ner och skrapade mycket. Alternativen var att öppna honom nu, eller vänta och se om det blev bättre. Jag bröt ju ihop såklart, typiskt mig. För att korta ner det och slippa gråta så valde pappa helt rätt och sa att de skulle öppna.

 

Så nu eller förut eller jag vet inte, så opereras min fina lilla häst... Och nu börjar jag lipa igen.. Det är inte lätt när detta händer en själv så jag vet inte riktigt vad jag ska tänka och inte.. Ville bara skriva av mig allt det som hänt innan jag glömmer av det. De skulle ringa när han stod upp efteråt, alltså efter operationen. Men de har inte ringt ännu.. De skulle nog ringa pappa tror jag, och som sagt.. Mina tankar är överallt!!! Och ni kan ju tänka vad jag har i huvudet för tankar nu............

Min häst är det bästa jag har, jag klarar mig inte utan honom... Bästaste och finaste hästen!!!