Jag kanske inte nämnt på bloggen innan att jag har haft en häst innan Ljúfur också. En islandshäst (såklart) vid namn Drópi från Lilla Björkfallet. En inte så vanlig brun liten häst med lite galna egenskaper så att säga. Han gick knappt att rida ut med tillsammans med andra, knappt själv heller för den delen. Detta då han gärna bockade och i princip allt för att få av en från ryggen, och det var inga mjuka bockningar eller så heller. Det var som en katapult som bara sköt iväg en.

 

Vid hantering på marken så var han som en nallebjörn, jättegosig och supersnäll. Väldigt matglad så varje gång man skulle fodra kom han i full rulle och välte en i princip för att få tag på maten. I boxen var han ett monster också när kraften skulle ätas. Jag gick in i boxen och så var han på mig och försökte knuffa mig åt sidan, varje gång! Till sist tog jag med mig en sked in i boxen som jag faktiskt fick använda som hjälpredskap vid matning, till sist fick han iallafall respekt för mig och stod i ett hörn och surade med öronen bakåt och väntade tills jag gick ut ur boxen då han snabbt gick till krubban och åt. Haha, en väldigt speciell häst måste jag säga.

 

Han töltsattes vid 9-10 års ålder, av mig och Frida, och herregud vad vi kämpade med honom! Flera avkastningar och svetten som bara rann men sedan så blev han bättre. Till slut. Kunde knappt galoppera med honom i paddocken i början då han fick sina flipp, men i slutet kunde jag även det. Kunde även galoppera lite på ovalbanan (vi stod i ett annat stall på den tiden), men att rida ut var fortfarande omöjligt i princip.. Och att tävla fanns det inte ens någon tanke på! Och det var faktiskt det jag ville göra (därav att vi fick sälja honom då han inte var tävlingshästen jag sökte).

 

Varför köpte vi denna hästen då undrar ni kanske? Jo, men där var jag, cirka 15 år gammal och skulle få min egna häst. Ingen av mina föräldrar var så värst hästkunniga och jag var ju ny på det här med att köpa egen häst och vi valde en som det stod massa gott om, och ägarna pratade även gott om honom när vi kontaktade dem. Vi åkte dit, ett stall som låg mitt i skogen och knappt några hus runt omkring, med transport då vi skulle provrida (för man vet ju aldrig tänkte vi). Ägarna hade innan sagt att de kunde låna en annan häst och rida ut med mig, när vi kom dit så hade den hästen de skulle låna tydligen tappat en sko eller vad deras orsak nu var, det var ju faktiskt ett par år sedan. Och där stod han, i en hage tillsammans med kossor. 

 

Vi provred, jag och Agneta (mitt nuvarande stalls ägare och stallchef) och vi testade i princip alla gångarter och det gick faktiskt bra! Då visade han inte det som han sedan skulle visa efteråt. Ung och dum så förälskade jag mig i honom, såklart. Och vi köpte honom och tog med honom hem.

 

Efter vi kom hem så började han då visa sina dumheter med bockningar och annat, men det hade han ju inte visat där, och när vi provred var han faktiskt rätt så slö och man var tvungen att driva rätt mycket. Och sedan när sommaren kom och vi skulle ta ut hästarna på bete (ja men skiten tar ju inte slut här haha) så får han fång. I princip direkt. En stor fet fångattack om man kan säga så. Tydligen hade han haft fång innan, vilket jag nu ser då han hade en typisk "fångnacke" samt randen på hovarna efter rotationen...

 

Så ja, med facit i hand så vet jag ju att jag köpte helt fel häst egentligen för en tjej, jag, som ville börja tävla samt rida ut. Men Gud vad jag lärde mig med honom!! Och gosigare gosehäst får man leta efter då jag kunde stå och blrsta han i timmar och han i princip bara stod och sov. Och jag hoppas att jag lärde honom någonting också, iallafall tölt. Vet ej om han har det idag men kan stolt säga att han var så mycket finare när vi sålde honom än när vi köpte honom. Töltsatt och genomriden och man kunde arbeta med honom utan att han bockade. 

 

Vi sålde honom den 6 november 2007 och det var en tisdag, han fick bli norrlänning och nu vet jag inte var han är, eller om han lever.