Igår var det 14 veckor sedan som Ljúfur genomgick sin operation, vi har än så länge ridit kanske 5 gånger sedan två veckor tillbaka, och den längsta skritt-turen har varit 30 minuter. Det känns lite som att rida en unghäst på nytt men det kan väl förstå när alla muskler försvunnit, men nu ska vi bygga upp dem och han ska bli så snygg som bara han kan vara igen! Tänk att allt kunde ha slutat helt annorlunda om vi kommit in senare till djursjukhuset med honom, eller om vi skulle vänta och se om det blev bättre när veterinären ringde när vi var på väg hem.. Han hade nog inte funnits mer då. Usch! Men min fina häst är så duktig och kämpar sig igenom allt och är bara helt jävla grym!