Dagen hos EuroHorse och Horse Show är nu över, Horse Show är över för i år och EuroHorse är kanske över också, beroende om jag inte åker tillbaka imorgon om det är något jag missat haha! Vi får se, men dagens skörd var inte dålig heller, visst jag köpte inte 100 saker men tre bra saker. Och hittade två saker jag verkligen letade efter så tummen upp för det! Bilder på det kommer imorgon, lite sent nu måste jag säga, och mina ben och hjärna är helt slut.

 

Gratisprover blev det också, sammanlagt 17 gratissaker blev det. Vissa små andra större. Kunde hittat mer men det började bli tungt efter ett tag så struntade i det.

 

Nu har Ljúfur plogen en lite fräschare box än innan, slängde nämligen in en halv spånbal igår och det blev såå mycket bättre :) en till spånbal är köpt och den ska jag använda varsamt.

 

Ljuffen just nu i denna stund är väldigt nöjd med att få komma ut på promenad utanför stallområdet. Öronen framåt, drar mig mot skogen vi går bredvid och tigger lite godis då och då :)

 

Testade idag att filma lite med nya kameran, gick väl som det gick men det blev ju en video iallafall som gick att kolla på! Inget märkvärdigt mer än en häst i box som inte får vara ute hela tiden :(

 

Men en fin häst är det iallafall i videon så det gör ju värdet av videon desto högre!

Imorgon är det första dagen av GHS (Gothenburg Horse Show) och det är alltså endast tre dagar kvar tills jag ska dit och shoppa och titta på fina hästar. Längtar så jag spricker och försöker redan nu fundera ut hur mycket jag ska spendera där så det inte blir för mycket pengar som springer iväg så att säga.. Men ett måste är att leta efter en ny lädergrimma med bling, samt ett träns med bling men ingen käkrem. För många remmar för allt bara så jobbigt i längden, vill bara kunna slänga på tränset och spänna max två remmar och sedan så är vi redo för ett pass. Ska se om det blir det årliga hästgodiset också, beror på hur mycket jag har kvar sen förra året.

 

Det är väl det jag ska titta efter som är viktigt för mig just nu, grimma och träns. Sedan blir det väl massa andra småsaker man hittar där, man måste ju passa på att köpa för mässpris! Schabrak behöver jag inte iallafall, om jag nu då inte hittar världens snyggaste.

 

Var tvungen att testa kameran igen fast att fotografera hästar, blev två olika i stallet, min såklart och sedan Vilji.

 

Igår fick jag en ny kamera, en Canon EOS 600D. En kamera jag nu även kan filma med vilket jag velat ha jättelänge nu! Och så bra att fylla år :)

 

Inget hästigt med dessa bilderna, men god mat iallafall, och ris till också men ris är tråkigt att ta kort på.

 

Det här med att rida på trafikerade vägar är något som i princip alla ryttare faktiskt vill undvika.. Men, ibland går det inte att undvika detta utan vi blir helt enkelt tvingade att rida där. Anledningen till att jag själv helst vill undvika vägar där bilar kör är för de har noll respekt för hästar som går vid vägkanten. De saktar inte ner, kör nära och det känns bara allmänt olustigt. I början av förra året när jag var ute och red då det var snö ute, samt att de hade grusat här och var på vägarna så mötte vi lite bilar då och då. Vissa var otroligt snälla och stannade eller saktade ner, medans andra gasade på så att gruset skvätte upp på Ljúfur vilket resulterade i att han blev rädd. Han blev inte rädd att han stack eller att jag ramlade av, men han hoppade fram och spände sig. Han var redan då rädd om sin bakdel och det blev ju inte bättre efter att han fick grus skvätt på honom.

 

Hästar räknas som fordon, även om bilisterna inte vill erkänna detta. Vi ska rida på höger sida  och försöker alltid hålla oss så lång till höger som vi bara kan. Vill vi att ni ska sakta ner så tar vi ut armarna och för den upp och ner, som typ en polismans tecken att sakta ner. Men komiskt nog så tror vissa att man vinkar till dem och de vinkar "tillbaka".

 

Jag har börjat med en sak, dock inget jag rekomenderar till alla, men min häst är så pass lugn i trafiken så det fungerar och jag gör inget som verkar farligt om jag känner att det inte är säkert. Jag börjar göra han till en "galen häst" genom att flytta rumpan och framdelen ut på vägen om jag ser en bil som kör för fort. Ibland fungerar det och de saktar ner. Ibland kör de bara längre ifrån oss men i samma fart. Men 98% av tillfällena så fungerar det ;)

 

Kom precis på att idag fyller jag 22 år den 22/2 och jag föddes 1992. Föddes väl runt 22 tiden på kvällen också om jag inte minns fel! Spooky!

 

Ljúfur fyller år om 113 dagar, och då blir han hela 10 år gammal min lilla skrutt! Då blir det storkalas och tårta såklart till min häst. Ballonger och andra kalas-saker.

 

Men söt är han ändå och på lördag blir han av med bandaget! Hej oroliga jag för detta men det ska nog gå bra..! 

Tänkte bara berätta en liten snabb sak. Detta med kolik och tamrvred är nog det värsta vi varit med om i sjukväg så att säga. Kunde aldrig tro att detta kunde hända mig och min häst faktiskt, så tänker nog alla som varit med om liknande eller andra hemska saker. Men shit happens som man säger och det är inte mycket man kan göra åt det mer än att försöka göra allt bättre så att säga..

 

Han har aldrig riktigt varit en häst som skadar sig mycket mer än små bitsår här och där från lek i hagen. Men när han väl skadat sig så har han skadat sig rejält! Varje gång.. Eller okej, två gånger.. Första gången var när han var liten och vi nästan precis köpt honom, då gick han och bröt käken i hagen på något jäkla vänster. Ett par av undertänderna (på en rad) stod rätt ut så det hade bildats en jättefoderficka! Svårt att förklara riktigt hur det såg ut men.. Tänderna stog iallafall nästan rätt ut. Och det luktade något så otroligt äckligt!! Och det hemska var att tänderna inte hade förflyttats förrän ett par dagar efter så vi hade ridit när hans käke var bruten!!!!!!! Fy fasen vad hemskt....

 

Men vi åkte ner till Slöinge där han opererades och stanna ett par dagar. Han fick en stålvajer så att säga för att hålla tänderna på plats. Detta var antingen innan jul eller innan min födelsedag, jag tror nog det var innan jul... Men när vi åkte ner så stormade det, något så otroligt mycket så det var riktigt läskigt! Han fick stanna ett par dagar och vi fick hämta hem honom dagen innan jul. Vilket var väldigt skönt att få hem honom då.

 

Ljúfur återhämtade sig otroligt bra och även då hade han boxvila.

 

Och nu har han blivit sjuk igen, denna gång ingen skada på så sätt utan en skada i kroppen. Men han börjar återhämta sig otroligt bra nu med, så detta visar att min häst har väldigt bra läkekött och vill verkligen leva och komma igång igen! En sån jävla (ursäkta språket kämpe!! Så duktig och han är så tålmodig. Det är skönt att han blir lite extra gosig när han har boxvila. han blir även väldigt pratglad ;)

 

Nej, nu ska jag inte tjata mer om mina och Ljúfurs otrevligheter och otur!

 

Huvudsaken är att han blir bra igen och det kommer han bli, som sagt så kämpar han på och han är så duktig och så jäkla bäst bara!

 

 

Han är så smal nu min lilla älskling så mobba honom inte. Musklerna är tappade också för den delen men dem ska vi allt jobba upp igen när jag får börja arbeta med honom från marken! Vi kommer då börja arbeta lugnt såklart :)

Tror set kan bli skönt för honom att få bort dem idag, samt att få lufta magen lite. Men han kommer bli så ledsen när det ännu en gång kommer en veterinär till stallet och ska pilla på honom...!

Känns som jag bara babblar på om min stackars häst på bloggen. Men eftersom bloggen handlar om mig och Ljúfur så får det faktiskt bli så nu. Detta är hans resa till tillfrisknande så att säga. Och de som vill får följa med.

 

Detta år kommer alltså inte bli ett tävlingsår nu för vår del faktiskt! Mitt första år som senior och vi får stå vid sidan om och titta, men det är faktiskt lugnt för min del. Ett litet tävlings-sabbats-år, vad vet jag, kanske blir en mindre tävling i höst om läkningen går som den ska. Men man ska ju också tänka på att det är mycket muskler och nerver som ska bindas ihop igen i magen där de skurit så det tar ju sin lilla tid! Så kanske i augusti så kan jag sätta mer press på honom och rida mer som vanligt. Men innan dess kommer jag inte rida förrän i maj, och då blir det skritt och första tiden barbacka. Innan maj så kan jag göra lite markarbeten så länge, longering, tömkörning, trickträning och sådant. Så det ska bli kul att bygga upp vårat band allt mer! För det gör man ju, när man får umgås med hästen så mycket som möjligt och gör olika saker ihop :)

 

Som jag nämnde i inlägget innan detta så mockar jag boxen varje gång jag är i stallet. Detta gör jag eftersom han dricker väldigt mycket och då kissar han också väldigt mycket. Det är väl mest kisset jag är mest orolig över eftersom han gärna ligger ner i boxen och sover på nätterna. Då fluffar jag till boxen samtidigt och gör den sovvänlig och det tror jag han uppskattar för den blir väldigt mjuk och skön.

 

Oj vad det är synd om honom nu säger han, när jag kommer in i stallet så gnäggar han högt och går fram till boxdörren. Söta lilla hästen. Känner mig elak men jag vet att det är en bra grej att han står inne och vilar upp sig. Han får vara ute mer sen när klamrarna under magen tagits och bandaget tagits av en vecka efter det och sedan att såret läkt fint.

 

Jag åker som sagt, vet inte om jag sagt förresten, ner till stallet två gånger om dagen. En gång vid lunch eller innan lunch och sedan en gång på eftermiddagen/kvällen. Jag mockar två gånger om dagen, allt för att det ska vara fräscht. Byter vatten en gång, dock fyller jag på extra på kvällen samt fyller lite äpplesaft i vattnet. Han har en hink på väggen och en som står nedanför på golvet som extra. Han får hönät vid varje måltid och det känns faktiskt bra. Han får kämpa med att få ut det men det tar ju sin lilla tid innan det tar slut. Så han har något att pyssla med hela tiden. Plus att när han rycker ut tussar så flyger det ner på golvet, så då kan han pilla där med.

 

Han får massvis av kärlek varje gång jag är där! Kliar honom i öronen som han tycker är absolut det bästa, borstar han och bara gosar.

 

Fick äntligen användning för regntäcket och det passar perfekt och fungerar till fullo! 

Hästen är som sagt hemma, jag kan åka till stallet som vanligt och krama om min häst och se han pigg igen. För det var han verkligen inte när jag såg han senast stackarn... Hade jätteont och mådde allmänt dåligt! Men nu äter han hö med god aptit, dricker massvis av vatten och har det bara väldigt gott i boxen. 

 

Ska ner imorgon vid lunch då jag bara har två hönät just nu så det blir ett väldans åkande fram och tillbaka. Men ska försöka hitta ett till finmaskigt hönät i någon butik snart så jag har det ur världen iallafall. Det första Ljúfur gjorde var att gå fram till slickstenen i boxen, det var verkligen det första. Men salt är bra så jag säger inte att det är dåligt med det ;) 

 

Planen ser ut såhär framöver med Ljúfur: Nästa vecka på måndag ska klamrarna vid såret (där han öppnades) tas bort, och nytt bandage på då. Sedan ska han ha bandage några dagar till, kanske en vecka. Sedan kan man ta av det och han kan vara utan. Då har det gått två veckor av fem, så då är det fortsatt boxvila i tre veckor. När de veckorna gått kan jag om jag vill ha honom i en liten hage ute, om jag hittar en bra vill säga. Och in på nätterna helst. Sedan kan jag även börja sätta igång han i skritt från marken, longering, tömkörning eller annat. Så nu fokuserar jag på dessa två första veckorna och sedan tar jag allt som det kommer. 

 

Så glad och lycklig att han är hemma igen! Dock blir det mycket jobb nu första veckorna men det blir nog rutin sedan. 

Snart så, snart kommer mitt fina troll få komma hem till en fluffig, rengjord box! Saknar honom så jag håller på att trilla av stolen, men åh min fina häst. Att han kämpar på så bra som han gör är bara så jäkla grymt bra!! Vet inte riktigt vilken dag vi ska hämta honom dock, om det är imorgon eller tisdag... Men snart iallafall, bara han är bra. Annars får han inte komma hem tyvärr för min del.

 

Så nu väntar fem veckors boxvila för snuttekillen och en massa, massa gos och kärlek från mig! Köpte iallafall en bindhängare och ett hönät. Hööks hade ingen hake eller vad man nu kan kalla det, då hittade en i stallet som jag snattade för ingen använde den ändå. Och de hade bara ett finmaskigt hönät, så får kolla Börjes någon dag efter ett där. Men nu är det köpt, ska bara borra upp det vid boxen på en bra plats.

 

Är man överdrivet beskyddande om man sprayar desinfektionsmedel lite här och där på boxen? För det gjorde jag idag... Pinsamt!!! Men han har ändå varit på sjukan och har ett sår på magen, så då förtjänar han lite rent.

 

Så nu taggar vi för att Ljúfur får komma hem och kommer fortsätta sin framgångsrika läkning. 

Så vi får se hur detta går helt enkelt! 

Har ju inga nya bilder på honom så det får bli lite äldre..

Med lite telefonsamtal hit och dit så fick jag ett nummer av pappa direkt till veterinären som tog hand om Ljúfur idag. Hon frågade lite om vad han var mest van vid, hösilage eller vanligt hö, detta då han hade ätit lite dåligt av höet. Sa att han är van med hösilage då han får det hemma. Och de hade testat ge honom lite och det åt han snabbt upp. Mums tänkte han nog ;)

 

Hon sa även att han just nu står på antibiotika och smärtstillande, men dessa ska tas bort typ.. Nu, idag kanske? Detta då de ville se hur han reagerade på att inte få smärtstillande. Hon sa även att han står mest stilla i boxen men om någon kommer in så blir han nyfiken och glad över att han får en kompis in i boxen. Tror inte han vill gå för mycket då det gör ont i magen där de öppnade..? Förstår honom till fullo!

 

Sedan pratade hon även lite om eftervården hemma osv. Han kommer stå i boxvila 5 veckor hemma med promenader på 20-30 minuter två gånger om dagen helst. Stygnen om man kan kalla det för detta, mer som klamrar, ska tas bort om en vecka cirka eller två. Och det kan en veterinär här hemma göra så vi behöver inte åka någonstans. Sedan kan jag inte rida/sitta på honom på 3 månader ungefär.. Men det är okej! Så länge han blir bra!!

 

Då jag nu varit med om en sån hemsk grej med min häst så fick jag ett ryck förut innan jag åkte till stallet och skrev en lapp om kolik som jag satte upp i stallet när jag väl kom dit idag. Tänk nu på att den inte är skriven av ett proffs så allt är ju inte så vackert skrivet, men det skiter jag lite i :)

 

Åkte till Hööks igår och köpte mig två saker, en sak på REAN som de hade då, 50%, och en sak jag länge velat ha men aldrig riktigt fått tummen ur så att säga.

 

Det senaste vi nu hört var att veterinären ringde vid fyra tiden igår eftermiddag och sa att det just nu går åt det bättre hållet, han hade bajsat och det är ett jättebra tecken i detta fall! Jag hoppas på mer information imorgon och mer positivt till mig.

 

Har inte mer att skriva just nu, blir väl mer senare idag och då förhoppningsvis inte bara om detta som hänt! Utan får försöka skriva annat också för att själv tänka på annat.

 

Så nu ska Ljúfur vara kvar där nere i kanske en vecka eller mer, och jag saknar honom redan! Sedan när han kommit hem blir det väl boxvila och promenader igen. Som tur var har jag sedan innan varit beredd på att inte kunna rida honom på ett par månader pga hans muskelskada. 

Så många fina människor har skrivit till mig på sms och på Facebook och det får mig att tänka mer positivt! Uppskattar varje litet ord.

Så nu väntar jag på att pappa ska ringa med besked från veterinären som skulle ringa nu på morgonen! Hoppas på jättebra besked!!!

 

När jag kom till stallet idag vid 12 tiden så var min plan att massera min häst på hans onda muskel vid bogen, ge han maten och sedan promenad och luncha efter det. Jag kom till första punkten på lista, inga konstigheter där inte mer än att han försökte flytta på sig när jag hade en hov uppe, alltså visst det gör han ibland. När jag sedan kom till punkt två på listan med att ge han din mat så märkte jag redan då att "Hm, du äter väldigt långsamt för att vara du". Detta då jag vanligtvis brukar massera med ett starkt liniment som man måste tvätta händerna efter man använd det, och då brukar jag hämta hans mat innan jag tvättar händerna, sedan när jag kommer tillbaka från att ha tvättat mina händer så brukar han vara klar. Men inte denna gången.. Då var det kanske hälften kvar.. Konstigt tänkte jag, kanske han tröttnat på att äta samma mat varje dag? Hämtade en halv näve havre och då åt han igen, dock fortfarande långsamt.

 

Punkt tre på min lista var att promenera. Inga större konstigheter där mer än att han skakade på huvudet lite för ofta för min smak och var lite småseg. Jag tänkte att det nog inte var något utan bara en jobbig dag, men något i min mage sa annat. Sedan skulle jag då luncha. Kan säga såhär först och främst: Min häst är andra i rang i hagen (hög alltså) och har alltid varit den som följer efter personen med matpåsen och schasar bort de andra. Men något var väldigt off. Jag gick för att hämta påsen, de andra följde med mig längst staketet, men Ljúfur var i bakgrunden och pillade i marken med hoven. Jag gick in och upp för en liten kulle vi har där och började kasta ut mat, tittade neråt där Ljúfur var och han stod fortfarande kvar och skrapade. Efter jag kastat ut några få högar till så tittade jag ner igen, då var han borta! "Han rullar sig kanske" tänkte jag och gick närmare kanten. Nej, då låg hästen ner och tittade upp på mig som om det var helt naturligt! "Fan" sa jag högt och släppte allt jag höll i (lunchpåsen) och sprang ner och smackade upp honom, snabbt sprang jag upp och hämtade lunchpåsen och ställde den utanför. Snabbt på med grimma på Ljúfur och ut ur hagen. Kändes som om allt gick i 190!! Jag gick ner till stallet till Anna-Kari och bad henne lyssna på magen för att se om den lät, hon hörde inte så mycket. Panik fick jag och skrattade hela tiden vilket jag har en tendens att göra då jag börjar bli panikslagen. Utan mycket mer ord så rusade jag ut i skritt med Ljúfur och började gå. Elak jag känner mig nu efteråt att jag bara gick i princip..

 

Jag gick runt travbanan varv efter varv.. Ringde Amanda för att berätta för henne att jag nog kommer vara i stallet ett tag till (detta då vi skulle umgåtts), men då brast det. Att höra sig själv säga att sin häst har kolik högt är något man helst inte vill göra.. Efter att jag pratat med Amanda ringde jag mamma i full panik och berättade. Sedan ringde folk hela tiden kändes det som. Vet fortfarande inte riktigt vad jag sagt till folk..

 

Hur som helst, för att göra en lång historia lite kortare så hoppar vi framåt. Veterinär kom från Distriksveterinärerna i Vallda, febern låg på 39,4 (säger febern då han annars har 37). Han blev rektalundersökt, sondad och fylld med en hink vatten på detta sätt och sedan ringdes det av henne och till henne och av Frida Höglund som kom och ja herregud.. Hur som helst, det som blev sagt var att vi skulle åka in med honom. Och vi ringde Slöinge, men de hade fullt på sin karantänavdelning (detta då han hade feber och det kunde vara smittsamt). Så nästa alternativ blev Helsingborg. Så dit åkte vi......

 

Han såg mycket piggare ut efter en transportfärd och hade även bajsat lite. Men där blev han även rektalundersökt, samt sondad, blodprov togs, bukvätska togs och kollades och tempen togs även. På rektalundersökningen kunde hon känna att tarmarna var spända. Blodprovet visade inga konstigheter, bukvätskan var klar och tempen låg på 37. Dock hade han ju fått smärtlösande innan vi åkte och febernedsättningen kan ha berott på det.

 

Han fick en permanentkanyl i halsen och sedan satte de två påsar med dropp i hans box som han skulle få. Sedan åkte vi.. För att då göra en lång historia kort som sagt så hoppar jag över lite grejer. Jag lämnade då min häst i deras händer och de sa att om något händer så hör de av sig.

 

Vi åkte till ett ställe (McDonalds) och åt för jag hade inte ätit sedan morse och klockan var väl runt 21 när vi åkte. Och de andra, min älskade pappa och Amanda hade inte heller ätit. Så vi var alla sjukt hungriga. Efter det så fortsatte vi hemåt, och jag satt och tänkte att skönt att han är där nu, det kommer bli bra, får hämta hem honom om några dagar. Och PANG. Så ringer pappas telefon......... De hade tråkiga nyheter.

 

Ljúfur svarade inte på smärtlindringen han fått av dem och ville lägga sig ner och skrapade mycket. Alternativen var att öppna honom nu, eller vänta och se om det blev bättre. Jag bröt ju ihop såklart, typiskt mig. För att korta ner det och slippa gråta så valde pappa helt rätt och sa att de skulle öppna.

 

Så nu eller förut eller jag vet inte, så opereras min fina lilla häst... Och nu börjar jag lipa igen.. Det är inte lätt när detta händer en själv så jag vet inte riktigt vad jag ska tänka och inte.. Ville bara skriva av mig allt det som hänt innan jag glömmer av det. De skulle ringa när han stod upp efteråt, alltså efter operationen. Men de har inte ringt ännu.. De skulle nog ringa pappa tror jag, och som sagt.. Mina tankar är överallt!!! Och ni kan ju tänka vad jag har i huvudet för tankar nu............

Min häst är det bästa jag har, jag klarar mig inte utan honom... Bästaste och finaste hästen!!!

 

Har länge tänkt på det här med täcke till hästen. Att det brukar vara så att ponnys/storhästar har täcken men islandshästar har för det mesta det inte. Jag är rätt så emot att ha täcken på hästen ute då det känns så onaturligt för dem (visst är mycket vi gör med hästarna onaturligt egentligen). Visst jag fattar om man har en rakad häst och det är minus grader ute, det fattar jag ju, de måste ju hålla värmen på annat sätt än med pälsen de inte har hehe.

 

Men jag vet att även storhästar kan vara utan täcken ute på vintern och även resten av året. Detta då om man tänker efter så har i princip alla storhästar/ponnys osv. tjock päls på halsen, detta då täckena för det mesta inte sitter där. Det betyder alltså om att de inte hade haft täcken så hade de fått lika mycket päls som en islandshäst (eventuellt mindre haha). Jag vet inte riktigt hur eller varför jag kom in på det här, och jag skriver det så sjukt dåligt men just nu orkar jag inte bry mig om hur dåligt jag faktiskt skriver.

 

Det brukar ju vara så att hästarnas människa brukar förmänskliga hästarna och tänka att "Fryser jag så fryser dem", när det i själva verket inte allt behöver betyda det. Visst är vissa hästar mer känsliga mot kyla än andra, men tänk de andra som inte är så känsliga mot kyla egentligen. Om de då inte haft haft täcken och fått sin päls att växa ut som "normalt" så hade de ju säkert trivts otroligt bra även utan täcke.

 

Trots att jag är emot täcken så är jag som jag är och har i princip alla täcken man kan ha till en häst. Dock inga tjocka termotäcken utan endast fleece-, cooler-, regntäcken. Har ju även köpt ett nytt som jag skrev för ett tag sedan, klicka här för att komma till inlägget där han har det på sig för första gången. Jag har använt mitt ena regntäcke två gånger kanske, och det nya noll (förutom när han testade det). Jag använder endast regntäcken om det regnar konstant i flera dagar för att då undvika regnskållor, eller så tar vi in dem på nätterna så de får torka upp lite. Och mitt coolertäcke använder jag endast i transportlägen. Mina fleecetäcken använder jag efter träning, men bara under en kort stund. Blir så nojig att han ska bli "för van med täcken" haha, så brukar ta av det efter en liten stund, knäppa jag.. :)

 

Nej men, ja.. Ett udda inlägg och väldigt osammanhängande, men hoppas man förstår någorlunda!

 

 

Men som sagt, sjukt härligt att de står i skogshagen me tillgång till skjulet! Undrar vad de gör nu, står väl och väntar på mat haha. 

Efter stallet idag så blev det Vængurs årsmöte, det första jag gått på faktiskt och inte så tråkigt som jag trodde hehe. Så nu är jag suppleant för ungdomsledamoten.